Startskottet?

imagesCAQFIMG0Det är dax nu… Har väntat alldeles för länge på att börja. Förfrågan kom redan 1998 under min utbildning i Ericssons Core Leadership, men då fanns inte alla dessa fantastiska hjälpmedel som är idag. I alla fall inte i den enkla form som det gör nu…

Och varför börja nu? Jo, med drastiska förändringar varför inte passa på att göra något nytt som man inte gjort tidigare. Den stora förändringen som hänt nyligen är att jag efter 16 år slutade på Ericsson. Att få möjligheten att träffa dessa människor under de 16 år som jag jobbat ihop med känns fantastiskt och jag är mycket tacksam för att lärt känna alla dessa fantastiska människor. Det var också orsaken att jag stannande så kvar så länge, min plan var faktiskt att bara att stanna 3-4 år. Men hur går man ut ur en förändring som detta? Jag personligen tror på Darwins uttalande; Det är inte den starkaste eller mest intelligenta, utan den som förändras mot nya förutsättningar som överlever.

Ett frö sås, växer och utvecklas med rätt förutsättningar. Det gäller människor, tankar möjligheter, händelser i våra liv. Ett exempel på att förändras på ett konstruktivt sätt är när jag tillsammans med min bror och en vän som ung råkade ut för en misshandel, så illa att det blev rättegång faktiskt och våldsverkaren fick fängelse.

Kembukai_karateJag säger dock inte att det är korrekt att besvara på detta sätt, men denna händelse blev starten till att jag tränade Kembukai karate under nästan 10 år. Ett nytt frö såddes på hur jag kunde förhålla mig till det som hade hänt. Föga hade jag anat att jag inte bara lärde mig att kunna försvara mig mot attackerare andra, utan också få den unika och fantastiska möjligheten att träna med en sensei (mästare) där jag främst lärde mig disciplin, perfektionism och uthållighet som stridskonst faktiskt innebär. Och jag lärde mig att det inte handlade om att hur många gånger man förlorade, utan hur många gånger man reste sig upp igen.

combat-aikido.jpgFaktum är att orsaken att jag så småningom slutade karate berodde på att jag inte vill ha den stridande delen. Jag ogillade att det i tävlingsmomentet alltid fanns en vinnare och en förlorare. Detta till min sensei’s stora förtret eftersom jag under åren blivit duktig. Min bror som jag tränat parallellt med fortsatte och har idag svart bälte av 2:a dan och egen klubb. Men för mig hade jag blivit ”så bra som jag ville bli”. Ur karaten hade jag fått ut det som jag ansåg vara det jag sökte och kärnan till stridskonsten. Det var den filosofiska ”bushido”-n som jag sökte. Tyvärr har många kampsporter förlorat den delen idag. En som dock inte har det är aikido, så jag har fortsatt med att träna aikido där man inte har vinnare eller förlorare och den enda du tävlar mot är dig själv, att du hela tiden utvecklar dig själv som människa och ödmjukheten finns också i denna art.

Saab PhoenixJag har tagit med mig mycket av dessa lärdommar genom hela livet och när jag började mitt jobb på Saab Automobile AB såddes ett nytt frö vid namn ”Lean” filosofin. Största insikten kanske är att alltid söka källan till problemet och lös det där, och fokusera aldrig på symptomen. Något som jag levt efter sen dess i alla mina jobb.

targetNästa del i min utveckling var att få förståelse för processer. Nu kanske en del tycker att processer är onödigt, och att vi inte vill vara styrda/robotar. Men då glömmer vi samtidigt att en process är något vi har bestämt tillsammans att följa för ett större syfte så som synergier, teamkänsla, mission, vision, strategier inom ett bolag. Om vi då inte följer processerna blir det därmed också orespekt mot varandra, eftersom vi har kommit överens om ett arbetssätt i vår organisation. Kanske vi inte ger processer den respekt vi borde ibland, och ser det som det verktyg det är för verksamheten, ett organiserat sätt att jobba. Processer ska däremot aldrig vara tvärtom, det vill säga att processen ses som något statiskt som styr verksamheten! Istället ska processen hela tiden förfinas och optimeras så att den stödjer verksamheten.

KjellEnhagerUthållighet var något som jag kom i kontakt med under min militärtjänstgöring. Som senare utbildad kommandosoldat fanns det en stark övertygelse att det finns ingenting som är omöjligt. Eller som Kjell Enhager eller Gunde Svan skulle säga; Om jag inte lyckas beror det bara på att jag inte lärt mig än. Och det finns inga dåliga problem utan vi har bara inte funnit lösningarna än. En sak som jag drömde om var att få jobba med Kjell Enhager, och en lång historia kort så gjorde vi ett seminarie i Portugal där han var med.

zoobutikPassion är en stark del av mig och jag älskar utmaningar om jag finner passionen i till exempel uppdraget eller ett intresse. När jag var 10 år skaffade vi ett akvarium i skolklassen. Blev helt betagen av det och lånade böcker på skolan om akvarium som lästes från första sidan till sista. Och min dröm blev att skaffa en zooaffär och 1989 startade jag en tillsammans med mina vänner ”Skogslyckans Zoologiska” som jag hade i 6 år. Sedan var jag klar med den drömmen.

CollieJag ville också ha en collie sedan jag var liten, men det fick jag inte för mina föräldrar. Så när jag flyttade hemmifrån skaffade jag min första och enda hund, Binessa. Visst hade filmen ”Lassie” en stor påverkan och det var något som jag reflekterade över efter att hon gick bort. Och det gjorde att jag tog ett beslut där och då, dvs att jag hade följt strömmen och gjort något som byggde på en fiction. Hon var dock en underbar hund som jag minns med mycket värme i mitt hjärta.

militärMin passion fanns också i militären, men inte för själva krigandet, utan i ledarskapet. Kanske kan en del tro att ledarskapet är dåligt och hierarkiskt. Nog är det så i många fall men det är också så att ledarskap är det man gör det till. Min passion för ledarskap väcktes säkert i tidig ålder eftersom jag ordnade klubbar och drog ihop kompisar i olika konstellationer. Men då jag blev mer medveten av det var 1983 och starten på min ledarskapskarriär kan man nog säga i alla fall fick jag bra betyg när jag muckade. Men det blev väldigt tydligt att jag ville bli en ledare under en av våra jägarmarscher. Min grupp som jag ledde var trötta, hungriga, slitna grabbar som satt runt en lägereld. Den teamkänsla och glädje som fanns där gjorde att jag där och då visste att jag ville jobba med ledarskap i framtiden.

RogerLindberg1Under en annan stor förändring var 2004, var när vi blev attackerade av Al Qaeda i Saudi Arabien, mötte jag en ”krispsykolog” vid namn Roger Lindberg. Han var beteendevetare och var där för att hjälpa oss att hantera all stress kring det dödshot som hängde över oss. Vi hittade varandra snart och den vänskap som skapades var motsvarande en nära familjerelation. Roger blev inte bara min ”bror” utan också en kär vän, mentor och coach. Tyvärr lämnade han detta jordeliv alldeles för tidigt, sommaren 2012. Vi hade ofta söndagsfika där vi diskuterade mycket kring ledarskap och livet. Roger lärde mig mycket av det som han ansåg jag redan gjorde men kanske inte kunde sätta ord på, utvecklande ledarskap (UL). Roger gjorde med mig som Elbert Hubbard utryckte det som; Skulptören producerar den vackra statyn genom att ta bort sådana delar av marmorblock som inte behövs – det är en process för eliminering. Evigt tacksam till Roger (R.I.P. min vän)!

Mitt stora intresse ha sedan dess varit att möta människor, tro på individen och utveckla personalen och där i genom utveckla organisationen… Och mitt råd är att aldrig acceptera en dålig chef! Livet är för kort för att ha en person där man är cirka 8 timmar om dagen och inte får stödj i er personliga utveckling…

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: